Nåjaa, min första skoldag är avklarad och jag sitter här på biblioteket i Lappo och skriver ett inlägg på min kära blogg. Skoldagen har gått rätt så bra, men ibland skulle man nog bara vilja ha en translator i huvudet. Känslan när någon berättat "en hel historia" åt en och man bara måste säga "Nyt mä en ymmärrä mitään, voitko sanoa se udelleen?" Tror inte jag använt de orden så många gånger i mitt liv som idag. Men jag är här för att lära mig något och det tänker  jag också göra. Familjen jag bor hos verkar trevlig och de har en pytteliten gullig hund där.

 

Gillade verkligen svenska lektionen då vi fick prata svenska och läraren ställde en massa frågor om Pedersöre, Sursik och lite annat. Sen fick vi dela upp oss i grupper och de finska eleverna ställde frågor som vi besvarade på svenska.

 

Fysik och matematik är inte alltid direkt enkla ämnen (beror på vad man har om), ibland så förstår man inte alls hur man ska göra, och att ha det på finska är ju inte direkt enkelt det heller. På matematiklektionen fick läraren förklara om allting två gånger innan jag fattade hur jag skulle göra. Men sen gick det rätt bra.

 

Vet att jag kommer att sakna det då jag far härifrån, men just nu saknar jag familjen, kompisarna och sursik OCH SVENSKA ännu mer.

 

Jag hoppas att det är roliga, spännande oförglömliga dagar jag har framför mig.

 

Ha det så bra alla ni där "hemma".